Anlägga eller restaurera ett grodvatten


Vad kännetecknar ett bra ”grodvatten”?

Givetvis är det fundamentalt vid denna typ av bevarandeåtgärder att ta största möjliga hänsyn till målarternas habitatkrav. De här berörda arterna kan potentiellt föröka sig i många olika typer av sötvattenshabitat. De olika arterna skiljer sig något i habitatkrav men överlappet är också stort. En tillräckligt lång hydroperiod, det vill säga den tidsperiod under vilken marken är översvämmad, är fundamentalt för att larvutvecklingen ska kunna fullbordas. Hur lång tid denna tar är olika för olika arter men beror för samtliga i mycket hög grad av temperatur och tillgång på föda. Generellt kan sägas att de stjärtlösa groddjuren, alltså grodor och paddor, har en larvutveckling som tar åtminstone 8-10 veckor vid normala förhållanden. Då äggen läggs kring mitten av april krävs alltså en hydroperiod som varar åtminstone till slutet av juni, men det bör hållas i åtanke att detta är ett absolut minimum. Vattensalamandrar har en något längre larvutveckling än grodor och paddor och en mer utdragen äggläggningsperiod. De gynnas därför av en hydroperiod som varar in på sensommaren eller löper över hela året.hokarangsbad

I och med att vattentemperaturen är av stor betydelse för ägg- och larvutveckling utgörs optimala romläggningsplatser för grodor av platser som värms upp tidigt på våren. Karakteristiskt består dessa av grunda strand- eller översvämningszoner på nordsidan av vattnet, dvs. i söderläge. En bred zon med litet vattendjup, ca 10 cm, och hög solinstrålning är gynnsamt. Önskvärt är alltså att skapa flacka strandzoner, något som uppskattas av både djur och människor. Det bör även finnas ett djupare parti, en djuphåla, vilket är en försäkran mot att vattnet torkar ut innan larverna genomgått metamorfosen. Groddjur är känsliga för predation från fisk och kräftor varför episodisk uttorkning av vattnet kan vara av godo då det slår ut eller decimerar dessa. För att uppnå ett gynnsamt mikroklimat är det fördelaktigt med ett vindskyddat läge vilket kan åstadkommas genom vegetation eller topografi.
Det är även av avgörande betydelse att de omgivande terrestra habitaten uppfyller de krav som dessa djur ställer. I landmiljöerna måste det finnas tillgång till gömställen, övervintringsplatser och födosöksområden. Framförallt bör det finnas tillgång till komplexa mikrohabitatstrukturer som exempelvis död ved och stenmurar kan erbjuda.

Val av platser för åtgärder

Valet av platser är till stor del ett resultat av SHF ́s Naturvårdsgrupps arbete men flera personer har bidragit med tips och synpunkter om lämpliga platser (se beskrivningar av de individuella åtgärderna). De valda platserna har gemensamt att det funnits förutsättningar att genom åtgärder uppnå en tillräckligt lång hydroperiod för att målarterna ska ha möjlighet att genomgå sin larvutveckling. Viktiga faktorer att ta hänsyn till är tillrinningen av vatten och marksedimentens vattenhållande förmåga samt i vissa fall grundvattennivån. Hänsyn bör tas till tillrinningsområdets beskaffenhet, dels med tanke på flödesvolymer och dels med tanke på potentiella föroreningskällor. I flertalet fall har det handlat om platser som är naturliga våtmarker, kärr eller sankmarker vilka har restaurerats. Ofta har dessa utsatts för igenfyllning och utdikning i kombination med igenväxning. Flera av dessa ligger i sänkor i berggrunden med omgivande hällmarksmiljö, ofta belägna på en höjd. På sådana platser tätas de av berggrunden men även lerhaltiga sediment vilka samlats i sänkorna. Ett par av platserna ligger i närheten av sjöar där markvattennivån är hög och följer sjöytan. Utöver förutsättningarna för att tillskapa gynnsamma akvatiska habitat har hänsyn även tagits till att de omgivande terrestra habitaten uppfyller dessa djurs behov.

Motivationen för platsvalen har varierat beroende på de lokala omständigheterna. I vissa fall har det handlat det om att skapa förutsättningar för etablering av groddjur i områden där dessa inte förekommer och därigenom skapa förutsättningar för ny- eller återetableringar vilka då representerar en utvidgning av utbredningsområdet. På andra platser har åtgärden syftat till att förstärka en liten population där risken för ett lokalt utdöende varit påtaglig och på åter andra platser har en förhållandevis stor population förstärkts ytterligare för att bättre klara potentiella framtida påfrestningar och hot. Några av platserna har en sammanknytande funktion mellan olika grönområden, det vill säga de ökar konnektiviteten mellan områden. Stor vikt har också lagts vid pedagogiska och rekreativa värden varvid åtgärderna ofta har utförts på lättillgängliga platser intill gångstråk eller vägar.

slide1

 

Åtgärder och anläggning

Åtgärderna har bestått i att öka den fria vattenvolymen, och därigenom hydroperioden. Detta har skett genom sänkning av bottnens nivå, alltså en fördjupning genom grävning, samt i flera fall en höjning av nivån för utloppet. Vid samtliga åtgärder, förutom den vid Komötet/Beckomberga, vilken utfördes för hand (se nedan för utförlig beskrivning), har entreprenör anlitats för utförande av arbetet. Dessas expertis gällande handhavande av tillbörliga maskiner har givetvis varit en förutsättning för denna typ av åtgärder. Detaljerna kring hur arbetet bör utföras beror på lokala förutsättningarna och vilken typ av åtgärd som ska utföras. Här redogörs för några generella faktorer som varit av vikt inom detta projekt.

Vid grävning är det önskvärt att arbeta med en mindre och lättare maskin som är utrustad med larvfötter. På flera av platserna har det också varit av stor vikt att inte utsätta kringliggande mark för körskador. För att undvika detta är god planering av stor vikt, då det ofta inte går att återvända till de områden man grävt på. Arbetet bör planeras så att man kan börja i ena änden av platsen och sedan jobba sig bakåt.

Då en damm eller våtmark grävs ut bildas schaktmassor. Ett återkommande dilemma är var dessa ska placeras. Det är av stor vikt att i så liten utsträckning som möjligt placera dessa i direkt anslutning till dammen. Detta för att undvika branta strandzoner och en ”krater- karaktär”. I stället för att sprida massorna över en stor yta kan en kulle byggas en bit ifrån dammen. Om förutsättningar finns kan en ”dumper” eller schaktmaskin med fördel användas för att transportera massorna till en lämplig plats längre ifrån dammen. I vissa fall kan det vara bra att helt avlägsna massorna från platsen och transportera dem till en deponi. Detta innebär dock en relativt stor extra kostnad.

På flera av lokalerna har grävning, med den påföljande sänkning av marknivån som detta innebär, kombinerats med en höjning av utloppet vilket ofta har sänkts genom mänsklig aktivitet i syfte att dränera området. Vid höjning av utloppet är det viktigt att undvika erosionsskador vid utloppspunkten. Detta kan åstadkommas genom att frånflödet sker genom ett rör av tillbörlig diameter vilket begravs i ”dammvallen”. Denna metod användes vid lokalen ”Långholmen ”Berget””. Där användes ett rör av PVC-plast med en diameter av 15 cm. För att ytterligare minska erosionsrisken kan en krage av dammduk träs runt rörets mynning. Vid åtgärden i Ormkärrsskogen skapades fyra stycken dämmen längst en bäck. Detta kombinerades med en bräddning av bäckfåran vid en punkt. Dämmena åstadkoms här av spont tillverkad av återvunnen PET-plast. Med hjälp av en grävmaskin utrustad med skärredskap skars ett jack tvärs över bäckfåran. Därpå trycktes sponten ner med hjälp av grävmaskinen varefter denna sågades av vid önskad höjd. Sponten sågades i tre olika nivåer. En lägsta nivå i mitten vilken släpper igenom normala flöden, en ca fem centimeter högre nivå med en större brädd vilken släpper igenom mycket stora flödesvolymer vilka kan uppstå i samband med vårfloden, samt en högsta nivå vilken försäkrar att flödena vid inget tillfälle rinner på sidorna av dämmet då detta snabbt skulle erodera bäckfåran och göra dämmet overksamt.

Vid en av lokalerna, ”Långholmen ”Engelska parken””, användes för ändamålet anpassad gummiduk, s.k. dammduk, för att skapa ett tätskikt.

För att minimera störningar på flora och fauna, i synnerhet groddjursfaunan, bör åtgärderna utföras under sen höst eller vinter vilket också gjordes inom projektet.

På platser där det rör sig om nyanläggningar bör vatten- och våtmarksväxter inplanteras för att påskynda etableringen av dessa. Då alger och växter utgör basen i näringskedjan är de en viktig förutsättning för kolonisation av andra organismer. De har även positiv inverkan på vattenkvaliteten då de binder näringsämnen och syresätter vattnet. De erbjuder även romläggningsplatser och skydd för groddjur och andra organismer. Man bör dock undvika etablering av mycket konkurrenskraftiga och snabbväxande arter så som kaveldun och bladvass då detta kan leda till en allt för snabb igenväxningstakt. Material för inplantering kan företrädesvis insamlas ifrån närområdet. Alternativt finns kommersiellt producerade så kallade ”dammattor” vilka innehåller ett antal våtmarksarter så som svärdslilja, starr, tåg och nate.

Kostnader och tillstånd

Den största kostnaden i projektet har varit anlitandet av de entreprenörer vilka utfört grävningsarbetet. Markägarens tillstånd behövs. Om marknivån ska ändras med 40 cm eller mer behövs ett så kallat marklov. Ansökan för dessa medför vissa kostnader och tar rätt lång tid. Det kan även vara nödvändigt att köpa s.k. ledningskartor vilka visar var ledningar i marken är dragna.

Skötsel av de tillskapade småvattnen

Flertalet av dessa vatten är tänkta att fungera som ”naturliga” dammar eller kärr och ska därför inte vara i behov av betydande skötsel. Dock är nedskräpning, dumpning av trädgårdsavfall och igenväxning potentiella problem. Med tanke på detta är en viss tillsyn önskvärd. Förslagsvis 1-2 ggr/år för rensning av skräp och vart 3:e – 5:e år för rensning av sly och akvatisk vegetation. De olika lokalerna skiljer sig mycket gällande utsattheten för dessa potentiella problem då de är belägna i en stor variation av habitat. Speciella skötselbehov hos de individuella lokalerna tas upp i under beskrivningen av denna.

Igenväxning är en naturlig process men skapar problem i dessa sammanhang då det påverkar vattenvolymen och graden av beskuggning vilket på sikt påverkar groddjuren negativt. Detta påverkar även tillgängligheten och möjligheterna att observera dessa djur. Även estetiska faktorer bör betänkas i denna kontext. Snabbväxande arter som bladvass och kaveldun bör speciellt hållas efter. En viss beskuggning från kringliggande träd och buskage kan vara av godo då det hämmar tillväxten av dessa arter.