Vanlig padda


Bufo bufo, Linné 1758

paddahona

Systematik.
Klass: Amphibia
Ordning: Anura
Underordning: Neobatrachia
Familj: Bufonidae
Släkte: Bufo
          Art: bufo

Etymologi.
Linné sägs ha namngett släktet Bufo efter den franske naturhistorikern Georges-Louis Leclerc de Buffon som var en av Linnés främsta kritiker (källa: Lectio Praecursoria, A. Nuopponen, 1994).

Spelläte.
Lyssna på paddans läte här:

Utbredning.
Den vanliga paddan är som namnet understryker vår vanligaste padda och förekommer i nästan hela Sverige upp till Torne älv norr om polcirkeln.

Utseende.
Vanlig padda är kraftig och mycket vårtig med horisontell pupill. Ögat guld- eller kopparfärgat. Storleken för hannar mellan 5-10cm och honor 7-15cm. Färgen är gråbrun med mörkare vårtor. Buken är ljusgrå, också den med mörkare vårtor. Ungdjur kan ofta uppvisa en mer röd färg än adulta paddor.

Till skillnad från våra andra paddor har denna art inga strupsäckar, men kväka kan den ändå. Lätet är ett ljust metalliskt knorrande blandat med visslingar. De vuxna djuren har stora parotidkörtlar (giftkörtlar) som släpper ett gift (bufotoxin) vid angrepp.

Livsmiljö och fortplantning.

padds

Paddan är har ingen specifik biotop preferens utan trivs bra där det är lite fuktigt med ett gömställe tillgängligt. Hannarna kan vistas upp till 500 meter från närmaste vattenkälla och honorna ibland upp till en kilometer. Paddan övervintrar nergrävd på frostfritt djup, mellan september-oktober till maj i norra delen av sitt utbredningsområde och mellan december till januari i södra delen. Hanarna blir könsmogna vid runt 3 års ålder, honorna vid 4-5 år.

Status: STABIL
För närvarande inte hotad, men påverkas av skogsdikningar.

Bilder