”Du måste titta ordentligt.” Det låter som ett utmärkt råd. Ända tills någon frågar: ”På vad?” Då inser man att många saker man gör bakom ratten har blivit så automatiska att de är förvånansvärt svåra att beskriva. Jag tittar framåt. I speglarna. På skyltarna. På bilen som verkar fundera på att byta fil. På fotgängaren längre fram. Och tydligen på […]
Jag är ganska säker på att grodan skulle missförstå hela saken
Vatten har en märklig dragningskraft. Ställ ut ett litet fågelbad i trädgården och det dröjer inte länge innan någon upptäcker det. Fåglar kommer förbi. Insekter landar på kanten. Och har man tur kanske någon betydligt mer hoppbenägen besökare dyker upp i närheten. Med tanke på hur mycket vi pratar om grodor här är det förstås svårt att inte fundera på […]
Vi är betydligt bättre på att titta ner än upp
Vi tittar ner ganska mycket. Ner i vatten. Ner bland växter. Ner längs kanten av en damm där någonting precis rörde sig. Det är fullt rimligt när man är intresserad av grodor. De har en irriterande ovana att inte sitta på en gren i ögonhöjd och vänta på att bli upptäckta. Problemet är att vanan följer med hem. Vi kan […]
Naturen har en förmåga att följa med hem
Det är svårt att komma hem från naturen helt tomhänt. Även när man inte har plockat bär, svamp eller tagit med sig något annat finns det ofta bevis på var man har varit. Lite lera under skorna. Ett barr som på något sätt hamnat innanför jackan. Sand i en ficka där ingen minns att någon lagt sand. Och efter en […]
Man skulle ju bara ta en promenad
Det finns promenader som är planerade in i minsta detalj. Och så finns det promenader där man tar på sig skorna, går ut i skogen och tänker att man ska vara hemma igen om en timme. Det är ofta de senare som tar längst tid. För det finns mycket som kan störa tidsplanen i en skog. En groda vid kanten […]